Igår åkte jag hem till Amanda, en fin vän till mig. Emma Underbar kom också, så kvällen var nästan helt perfekt, det saknades bara en emelie. Vi åt en massa underbart god mat, och tittade på en annan av mina favortifilmer Troja. Första gången jag såg den älskade jag den för att Akilles och Briseis är så himla fina tillsammans, men nu ser jag den för alla underbara krigsscener. ÅH! Vad jag gillar Akilles snygga sätt att döda alla på. Troja och 300 är nog mina favortifilmer när det kommer till filmer som utspelar sig för läääänge sen. Om du inte sett troja, så har du något att göra idag.

Ni har nog sett honom, mannen med den underbara humorn. Hans senaste film, The land of the lost, är en av hans bästa filmer, men ni känner kanske mest igen honom från stepbrothers. Men allt det där vet ni nog redan! Något som ni kanske inte vet om, är att hans fru är svensk! Jag vet inte riktigt hur jag hittade det, men här har ni ett klipp där han pratar på svenska!

Ja, det är väll kanske dags att jag förklarar. Mest för mig själv, för jag tror att jag behöver det. Anledningen till att jag de senaste åren fallit så hårt för filmer.

Ännu en film som jag inte trodde något om. Trodde den skulle vara mer, inte vet jag, jobbig. Men för en gångs skull trivs jag faktiskt med ett slut som jag i annat fall skulle ha hatat.

Nu har jag sett whip it, en film som jag förväntade mig inget av. Den visade sig vara precis vad jag behöver. Filmen handlar om en ung tjej som upptäcker en sport där man tävlar med rullskridskor. Filmen är ett fint budskap om att hitta sig själv, och kanske det viktigaste, klara sig själv utan det konstanta erkännandet av alla andra. Ellen Page spelar huvudrollen och jag tror att det är mycket tack vare henne som denna film är så bra. Hon har ett sätt att få filmer som skulle kunna glida in i chickflick-kategorin precis komma undan. Men, jag måste ändå säga att jag blir lite kär i den pojke som spelar en stor roll i filmen. Artisten Landon Pigg är ett nytt ansikte och jag hoppas på att få se honom igen. jag skäms lite över att säga det, men han var extremt söt. Min tjejsida tittar fram lite här. Skådespeleriet är egentligen inte hans riktiga val av karriär då han ganska så nyligen släppt album. Kanske inte världens bästa låtar men nog för att få lilla mig på fall.

Filmblogg ska det ju vara.

Jag har varit superdålig på att uppdatera här på sista tiden, jag vet. Eftersom att jag har kryssat i att detta är en filmblogg känner jag att jag måste börja skriva lite mer om filmer.

Jag har tappat bort en av mina favoritfilmer. Life is over.

Lyssnar på Modeselektor, så underbart bra. Jag älskar hoppmusik, har jag på sista tiden upptäckt. Fast jag har fortfarande kvar min kärlek till den där vackra musiken, the moldy peaches t.ex. Fin låt från Juno har dom gjort. Åh jag måste titta på Juno igen, den är så himla fin!

Kände mig lite sådär nere och bestämde mig för att titta på övertalning för att bli på lite bättre humör. Den är så underbar, värmer mitt hjärta. Tyvärr så lyckas den inte riktigt med att tränga ut alla andra tankar som jag har. Det är ju det som jag älskar med mina tusen filmer. När jag mår skit så tar dom bort det. Får mig att känna något annat. Kanske inte något bättre, inte på lång sikt, men för en liten stund blir mitt hjärta lite varmare. Just övertalning har ett väldigt speciellt sätt som får mig på bättre humör. Tanken på att allt som varit fel, allt man ångrar, kan bli rätt. Det är precis vad jag behöver, när min ånger som vanligt väller över. Jag önskar jag kunde leva mitt liv som i den filmen. Fast jag hoppar gärna över åren då Anne mår så fruktansvärt dåligt. Jag önskar att jag var lite mer som henne. Den där typen som lider i tystnad. Jag är inte så. Jag försöker tyst antyda det till alla eftersom att jag inte tycker om att vara ledsen ensam. Att bli tröstad av andra är ju nästan det bästa som finns.