Jag har hört den kallas feel-good, men det finns inget i den filmen som får mig att må bra. Den är bra, men den största känsla man har genom hela filmen är medkänsla. Varje minut upptäcker man något nytt, hemskt med hennes liv.

Borta är alla problem jag trodde att jag hade. Även om detta bara är en spelfilm så känns den ändå så väldigt verklig. Finns det dom som verkligen har det så? Borde det få vara så?

Jag ska hålla tummarna på oscarsgalan för att filmen ska få så många priser som möjligt. Det är den värd! Och även om den redan fått en hel del uppmärksamhet tycker jag att fler borde se den. Även om avatar kanske är den sortens film som roar den större befolkningen är Precious en sån film som alla borde se.